Uppdrag snorkling - Rhodos 2

Här kommer ännu ett inslag från Rhodos östkust... Någon hade sagt att det skulle vara fin snorkling vid Stegna. Vi kastade en blick på den flacka, trista stranden och vände. Det är möjligt att den som orkar kan simma ut ur bukten och fram mot klipporna, men då är man per definition inte längre vid Stegna strand. Istället körde vi söderut till Haraki, strax norr om Lindos. Klapperstensstrand, långgrunt, sterilt hav – men då var vi så uttorkade att vilket bad som helst hade dugt. Dessutom visade det sig ligga en taverna med utsökt färsk fisk på andra sidan vägen.

En tidig morgon begav vi oss än en gång till Anthony Quinn-bukten, så kallad eftersom skådespelaren gjorde Kanonerna på Navarone där och blev så förtjust i stället att han köpte det. Komma tidigt är nödvändigt
för att få parkeringsplats. Stranden består av en cementplatå med oförskämt dyra liggstolar. Dusch ingår, men inte toa. På andra sidan parkeringen finns en restaurang som är mer dyr än märkvärdig, även om utsikten är fin. 

Anthony Quinn-bukten, Rhodos

Vattnet är klart och varmt och fullt av rundtursbåtar. Man går i från en trappstege och snorklar sig längs klippkanten för att se stora och små fiskar beta och leka. Solspelet över bottensanden är förtrollande. Tyvärr rördes en hel del skräp upp och grumlade om inte sikten så vår belåtenhet. A Quinn omskrivs på nätet som bästa snorklingen på Rhodos, men vi föredrog grannstranden Ladikou dit vi senare återvände (se förra inlägget). Där var det roligare klippformationer under vattnet, mer fisk och inget skräp; det sista kan dock bero på hur vindarna blåser.  

Plus: Från A Quinn leder en brant stig upp på klippan mot en fantastisk utsikt

Minus: Plockade plastfragment från kroppen efteråt

Uppdrag snorkling Rhodos 1

Att snorkla var huvudsaken med vår semester på Rhodos, så det var verkligt snopet när båtturen med detta syfte ställdes in pga vindarna. Vi hyrde bil istället, kustvägen på ön är lättkörd. 

Vi ville till Anthony Quinn-bukten, men lyckades inte hitta någon lucka på parkeringen. Men i samma vatten, på andra sidan bukten, finns Ladiko. Det är en ganska liten sandstrand till bristningsgränsen fylld av solstolar till rövarpris, så bytte om gjorde vi intill klippväggen. 

Ladiko, Rhodos

En bra taverna finns, och två duschar, så det går ingen nöd på en efter badet. Först tyckte vi vattnet var grumligt, men det var bara intill stranden där barnen lekte. Det djupnade och klarnade fort, och riktigt fin snorkling erbjöds. Stim av småfisk i millimeterstorlek, betande bamsar som liknade abborrar, och en och annan gulrandig elegant fisk. Bortsett från dem var bottenlandskapet av olikformade stenbumlingar en härlig syn.

Romerska badet i Kallithea, Rhodos

Efter lunch for vi norrut till Kallithea, För några euro får man se ett hyperrenoverat romerskt bad, och för några till hyr man solstol. Vi som bara är intresserade av vattnet la kläderna i någon sorts torr plantering. Restaurang och dusch finns också här, en bitvis vass grusstrand, och två cementpirer med flera rangliga badstegar. Men snorklingen var inte särskilt intressant; nästan ingen fisk och inga klippor.

Vattnet är på båda ställena ljuvligt, omkring +25’ så man kan ligga i och guppa länge.

Plus: Fiskstim i Ladiko, romerska badet i Kallithea

Minus: Klibbande sand i Ladiko. I Kallithea ska det finnas källor och grottor, men dem såg vi inte.

Japansk söderhavsö

Japan är ett avlångt land som rymmer mycket. Apor som badar i snö, och nordbor som snorklar på söderhavsöar. En sådan ö i Stilla havet, eller Östkinesiska sjön, är Tokashiki.. Det tar en halvtimme att komma dit med bärplansbåt från Okinawa. Här finns utmärkta stränder och hotell som är gjorda för bad, dykning och paddling – och inte mycket annat.

     I oktober ska regntiden vara över, men under vår första dag föll ett tätt, tungt regn så att vattnet kyligt och sanden klabbig. Dagen efter var det fortfarande mulet, men vattnet höll nog cirka +23’. Snorkel, cyklop, simfenor och flytväst hyrdes enkelt och billigt vid hotellstranden.

     Stranden består av fin ljus sand och miljarder små korallbitar, ett och annat snäckskal. Vattnet är ljust och mycket klart. Man väntar sig inte att få se så mycket här inne i bukten, men platsen är berömd för sina sköldpaddor. Just idag var de inte hemma, men vi såg mycket fina fiskar i gult, orange, violett och starkt svart-vitt som simmade mellan grågröna kullar av korall. 

Plus: Härlig snorkling

Minus: Ingen plats att lägga kläder och glasögon

Västkusten är inte alltid bästkusten

Govik. Lysekils kommun

Badställena på västkusten kännetecknas inte av glass-och sandkladdiga barns lek och ras. Här är baden är krävande. Hårda klippor, hala stenar, brännmaneter, västerhavets alla vindar över det kalla vattnet. Simkunnighet och förmågan att hålla munnen stängd är stora fördelar. Vid trapporna i klippan möts seriösa vuxna som stämmer av läget inför dagens morgonbad.

Govik är en riktigt go liten vik mellan Brastad och Lahälla. Den är relativt vindskyddad och en högsommardag med växlande moln går vattentemperaturen upp till nära +20’, så att rödmaneterna håller sig undan. Här finns träbrygga där ungarna håvar in krabbor hej vilt, och en trappstege där vi kliver i för att snorkla. Längst ut i viken finns ett högt hopptorn på klippan, men det är där maneterna finns, säger barmen.

Googlar du på ”snorkla på västkusten” hittar du massor av fina ställen. Ställen som det antingen inte går att ta sig till, eller som är för kalla, eller fulla av maneter. Här i Govik, inte listat på någon karta och utan mer än halvklart vatten, går det ändå att äntligen få se färgglad tång, randig fisk, glittrande musselskal och en sjöstjärna.

Det finns inga omklädningshytter, men kläderna ligger bra på varma klipphällen.

Plus: Det funkar

Minus: Mycket turande för lite bad

Snorkla i ekopark

På Yucatanhalvön i Mexico finns flera ekotemaparker. Några erbjuder adrenalinkickar i linbanor och forsar, men Xcaret är mer stillsam och framför allt med intresse för djur och natur.

I denna grunda lagun skulle flytväst egentligen inte behövas men är obligatoriskt av säkerhetsskäl. Du ser massor av fin småfisk, gula och blå, regnbågsfärgade och svarta, och om du har tur en manta. I en inre damm finns murar och luftrötter under vattnet så du kan leka jakten på någon försvunnen skatt. Att ha vattentålig kamera är roligt, men eftersom varken fisken eller du själv står stilla många sekunder blir det svårt med skärpan. 

I dammarna intill simmar du inte, för det gör sköldpaddorna. De kommer upp så nära ytan att du ser dem helt tydligt.

Pelikaner jagar från klipporna. Ut mot Atlanten har man byggt grunda dammar för barn. Havet är inte badlämpligt just här.

Plus: Busenkelt

Minus: Efter ettpar-tre omgångar tröttnar du

Hällsjön, källsjön - sommarens hjärta

Den som kör igenom Västerbyn norrut kan finna vägen upp mot Hällsjön. Här finns en liten fin badplats som helt och hållet sköts av sommarstugeägarna. Alltid välklippt gräs, en bänk för kläderna, sand och grus inne på grunt vatten – och så, knappa 25 meter från land, jättestenen. 

Att sitta med vatten upp till axlarna och filosofera på en stor sten mitt i en insjö mitt i världen är inte bara sommarens höjdpunkt utan livets. 

Att snorkla omkring den och speja nedåt den algbeväxta klippväggen är ett litet mysterium. Det känns som om otroliga hemligheter ryms djupt där nere, men det är inte mer än cirka tre meter så det går bra att ta sig ned och kolla in bottnen med cyklop. Då är den inte särskilt spännande. 

Men det är en fin upplevelse att glida runt med snorkel inåt land och för en stund leva med vajande sjögräs och stim av småfisk och solens rörliga rutnät över bottnen, allt i insjöns varma djupa tystnad.

Hällsjön är en källsjö med ovanligt klart vatten, ibland också svalt. Blåsiga dagar måste du vara vaksam, ty då är det svårt att urskilja stenblocken under ytan. Inte vill man skada sig när man är i sommarens själva hjärta.

Plus: jättestenen och snorklandet

Minus: myror

HD i Hällsjön, Västerbyn, Hedemora kommun