Västkusten är inte alltid bästkusten

Govik. Lysekils kommun

Badställena på västkusten kännetecknas inte av glass-och sandkladdiga barns lek och ras. Här är baden är krävande. Hårda klippor, hala stenar, brännmaneter, västerhavets alla vindar över det kalla vattnet. Simkunnighet och förmågan att hålla munnen stängd är stora fördelar. Vid trapporna i klippan möts seriösa vuxna som stämmer av läget inför dagens morgonbad.

Govik är en riktigt go liten vik mellan Brastad och Lahälla. Den är relativt vindskyddad och en högsommardag med växlande moln går vattentemperaturen upp till nära +20’, så att rödmaneterna håller sig undan. Här finns träbrygga där ungarna håvar in krabbor hej vilt, och en trappstege där vi kliver i för att snorkla. Längst ut i viken finns ett högt hopptorn på klippan, men det är där maneterna finns, säger barmen.

Googlar du på ”snorkla på västkusten” hittar du massor av fina ställen. Ställen som det antingen inte går att ta sig till, eller som är för kalla, eller fulla av maneter. Här i Govik, inte listat på någon karta och utan mer än halvklart vatten, går det ändå att äntligen få se färgglad tång, randig fisk, glittrande musselskal och en sjöstjärna.

Det finns inga omklädningshytter, men kläderna ligger bra på varma klipphällen.

Plus: Det funkar

Minus: Mycket turande för lite bad

Västerhavet, Mellbystrand

HD vid Mellbystrand, Laholms kommun

Första gången jag såg havet var på den platta, sandiga Hallandskusten. Det var överväldigande. Badupplevelsen blev något i särklass, eftersom det var en mulen och blåsig sommar. På gummimadrasser surfade vi över grågröna vågdalar och slängdes ner under skummiga vågtoppar, kom upp igen och spottade salt. Eftersom det är långgrunt gick det nästan alltid att göra ett avstamp mot bottnen, men vädret ansågs dåligt och det var knappast några andra som badade. Ibland var det svårt att hitta tillbaka till familjens bo i dynerna mellan det sträva strandgräset.

Mellbystrands sandstrand är mycket lång, och här blåser ofta. Vid ett återbesök som vuxen en kylig dag gick jag inte ens i havet. Och det var, än en gång, inga badare. Som ni förstått var min familj inte van vid havet, och saknade den nödvändiga respekten för det.

Om man har tur med vädret och vindarna tror jag att Mellbystrand fortfarande är en simupplevelse för barn som inte är rädda för vatten. Det är betydligt mer gräs idag, och man kan självfallet ligga utsträckt på en filt och titta på havet, om man föredrar det. 

Plus: vågorna

Minus: vågorna