Vinterbadare i Maserhallen

När Maserhallen byggdes någon gång på sent 1960-tal var den Borlänges stolthet; en av Sveriges modernaste och snyggaste sporthallar.

     För att behålla stoltheten har staden då och då under decennierna lyft sin sporthall. Med all rätt är det äventyrsbadet Aqua Nova som lockar mest.  

Här finns allt du väntar dig. Behagligt varmt i vattnet, och självklart finns barnbassäng, bubbelbad och klättervägg. Här finns också flera små vattenfall, sprutande vattenmassage, en vildfors med bra fart och flera gupp, och väl tilltagna ytor (för att vara äventyrsbad) så du också har möjlighet att simma omkring.

Fors med gupp

Rutschbanorna är tre. En ovanligt lång familjevänlig bana där du kan åka i däck. En gnistrande turbo, brant som tusan på slutet. Den tredje kallas Svart hål, och där åkte jag aldrig eftersom jag redan slagit mig.

     Rutschbanor stoppar inte Badsäsong! Jo, förmodligen valde jag rätt. Pratade med en kollega, tjugo år yngre, som åkt den och sa att hon aldrig skulle göra om det.

Utomhusbassängen är helt underbar, stor och med viss ström. Du kan simma runt och se på stjärnorna, sitta på stenbänken och vifta med tårna i vinterluften, eller hålla fast i stenblocket och bara strömma.

God Jul från Maserhallen, Borlänge

Plus: Kommer du efter jobbet är där nästan inget folk

Minus: Besynnerliga in- och utgångar. Jag måste krypa under grinden fast jag hade kort.

Onsen på ryokan, eller japanskt varmbad

På en halvö ettpar timmars tågresa från Tokyo finns ett ryokan, värdshus, i en förtrollad skog. Du går bara några mossiga trappsteg ned, och är i en annan värld. Om du har tur finns ett bad i onsen, varm källa, alldeles utanför rummet.

     Du stiger in i ett skumt och till synes ogästvänligt rum. Sedan tänder du den sparsamma belysningeen och ser det heta källvattnet strömma ned i den lilla stenbassängen. Det doftar lite av svavel, lite av eukalyptus.

    

Du tvättar dig vid handduschen, sitter på en pall och slår vattnet över dig från en träbalja. När du är riktigt ren doppar du försiktigt foten i varmbadet. Det är omkring +40’, så det tar en stund för kroppen att vänja sig.

     Sedan sitter du där. Lutar armbågarna mot trappsteget och ser ut mot den täta gröna förtrollade skogen utanför den halvhöga glasrutan.

     Efter en stund är alla muskler avslappnade och huden röd. Då stiger du upp, sköljer dig  med ljummet vatten ur baljan. Ryokan håller som en självklarhet med handdukar och yukata, bomullsrock.

I det gamla Japan var detta ett sätt att få upp kroppsvärmen innan man lade sig i kalla sovrum. Idag är det en lyx.

     Doftblandningen svavel och eukalyptus följer dig in i sovrummet, där du ligger på madrass på tatami. Det är hårt, men allting är doftande rent och du sover gott.

Plus: den meditativa stämningen

Minus: dyrt, om det inte ingår i paketresa

Ån som är en värld

Badsäsongens sista bad tar du på den badplats som är dig närmast och kärast, den som inte är exotisk eller äventyrlig men dit du kan springa ner efter jobbet för sedan lugnt värma dig i köket.

     Det enda som känns varmt är bryggträet under fötterna.

Om du lyckats fånga solstunden på bryggan – och så här års lär du snabba dig från jobbet för att göra det innan solen sjunker över åsarna – kan du sitta kvar där en stund med vått hår och ögonen lite ovanför vattenlinjen.

     Då är du med ån. Inte i den, inte helt torr än. Med ån.

     Du är i ett äggformat rum av grönt. Löven som speglas i vattnet som reflexas mot stammarna som kantar flödet. Under dig, botten och skuggor, mörtar med röda ögon på födosök i dunklet.

Har du tur landar en häger och blänger på dig, eller simmar en smidig mink förbi. Har du otur möter du snoken. Fanskapet bor här, begriper inte att han inte är önskvärd. 

     Tidigare under sommaren stimmade löjorna som galna under bron, fräste upp plötsliga kaskader mot stenskoningen. Nu är bara enstaka skräddare kvar, och så trollsländorna – de sista utom du som ännu är sommargalna!

     Bronsglänsande sländor, sammetssvartgröna, emaljblå. Nordiska sländor i japanskt utförande stiger och svirrar, förirrar sig bland vass och näckrosblad, attackerar enstaka skräddare och kvarblivna bromsar, sätter sig på din arm ett ögonblick och lapar vattendroppar. Den sista sensommardagen är deras glupska käftar närmast ömsinta.  

     En å är en hel värld. Vill du veta mer om åar, läs The wind in the willows.   

Badsäsong övervintrar med enstaka avsnitt i väntan på nästa sommar