onsdag 16 september 2015

Ån som är en värld

Badsäsongens sista bad tar du på den badplats som är dig närmast och kärast, den som inte är exotisk eller äventyrlig men dit du kan springa ner efter jobbet för sedan lugnt värma dig i köket.
     Det enda som känns varmt är bryggträet under fötterna.
Om du lyckats fånga solstunden på bryggan – och så här års lär du snabba dig från jobbet för att göra det innan solen sjunker över åsarna – kan du sitta kvar där en stund med vått hår och ögonen lite ovanför vattenlinjen.
     Då är du med ån. Inte i den, inte helt torr än. Med ån.
     Du är i ett äggformat rum av grönt. Löven som speglas i vattnet som reflexas mot stammarna som kantar flödet. Under dig, botten och skuggor, mörtar med röda ögon på födosök i dunklet.
Har du tur landar en häger och blänger på dig, eller simmar en smidig mink förbi. Har du otur möter du snoken. Fanskapet bor här, begriper inte att han inte är önskvärd. 
     Tidigare under sommaren stimmade löjorna som galna under bron, fräste upp plötsliga kaskader mot stenskoningen. Nu är bara enstaka skräddare kvar, och så trollsländorna – de sista utom du som ännu är sommargalna!
     Bronsglänsande sländor, sammetssvartgröna, emaljblå. Nordiska sländor i japanskt utförande stiger och svirrar, förirrar sig bland vass och näckrosblad, attackerar enstaka skräddare och kvarblivna bromsar, sätter sig på din arm ett ögonblick och lapar vattendroppar. Den sista sensommardagen är deras glupska käftar närmast ömsinta.  
     En å är en hel värld. Vill du veta mer om åar, läs The wind in the willows.   
Badsäsong övervintrar med enstaka avsnitt i väntan på nästa sommar


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar