Hjärtat på högvarv i Malmö eller Riban, så funkar det

Malmö kallbadhus, Ribersborgsbadet, Öresund

Malmö är en fantastisk stad, och vid stadsstranden, Ribersborgsbadet, är det säkert underbart om sommaren. Som på alla andra havsbad finns där väl ungar, hundar och smetiga glassar. Den tiden på året har jag aldrig varit där. Kallbadhuset, däremot, ser jag som höjdpunkten i en fantastisk stad. 

     Du kommer till Riban en rågråmulen dag, har tagit bussen från konferenslokalen eller vandrat längs hamn och strand. Du går längs en långbrygga in i ett välbevarat art deco-hus, du besväras säkert av att träväggar och kokosmattor inte är av högsta fräschör, men du går in för att göra som de andra. De andra är badvana malmöiter som helnakna gafflar om duscharnas alla tekniska fel.

I bastun tystnar de. I bastun med utsikt över Öresund i dis och måsar mot bron, där ska det vara tyst. Här värms det upp, här beskådas och begrundas.

Badet är höjdpunkten, även när vattnet närmar sig nollpunkten. Du lämnar bastun med handduk om höfterna, lämnar handduken på bryggan, du trippar nedför trappan mot det stora kalla marmorakvamarina och – badar. 

Lite kallt är det, men vad gör det när du själv är varm. 
     Du simmar ettpar upphetsade meter och kippar efter andan – jag badar i november! – eller i mars! – men plötsligt blir du iskall och rädd och vattentrampar upp i trappan. Men du kan inte låta bli, har du ändå utsatt dig för detta tar du gärna några simtag till, nu vet du hur mycket du står ut med. 
     Endorfinerna som bara var påbörjade exploderar under huden! 

Vet du vad det bästa är? Du kan göra om alltsammans! Du kan göra det genast, efter en tur i bastun, eller så tre år senare när du är i Malmö igen. Lika gärna kan du strunta i det och varm och glad gå in till Malmö igen. 

Plus: lyckokänsla

Minus: att inte bo i Skåne

Italienskt höstminne

Längst ned på Italiens stövelspets ligger en badort med välförtjänt gott rykte. Här finns flera stora och små badhotell med stig eller trappa ned till stranden. Att stranden är utmarkerad per kvadratmeter med liggstolar och parasoll får du räkna med. Det är vattnet som är huvudsaken - och det är klart och turkos. 

Medelhavet vid Tropea, Calabrien, Italien

Invid sandstranden är bottnen slät, men den djupnar brant till nedåt fem-sex meter. Och vilken sikt! När du tröttnat på att dyka upp och ner, bli andfådd och få öronfladder, då hänger du helt enkelt med tårna i repet som avgränsar badplatsen. Snorkel och cyklop, armarna utåt, bara flyt och se nedåt. Där finns en akvarievärld av gråblått, turkos och silver, och fiskarnas liv i vågrörelser och skuggor. Bara som omväxling en brun plattfisk som gräver ned sig i sanden eller en lysande orangeröd manet. 

Den lilla staden Tropea når du via landsväg eller en grusstig invid stranden, plus trappor. Här är inte lämpligt för rörelsehindrade någonstans. Men tar du dig till staden finns där flera bra restauranger, och grannstaden Pizzo (via hyrbil) erbjuder lika härligt snorklande, fastän på grundvatten mellan klippor.  

Plus: siktdjupet

Minus: dyrt hotell 

Badsäsongen är förbi - men inte Badsäsong

Sommaren är slut, badkläderna ute ur bilen. Vi tar en titt på ÅN.

För ettpar dussin människor här på jorden betyder ”ån” någonting alldeles särskilt. Ån är där vi lärde oss simma. Ån är där våra barn lärde sig simma. Ån är världens bästa badställe, utan att ha några speciella förutsättningar för det.

Ån är allmänning och sköts eller vansköts spontant. Alla människor och hundar som har lust badar här och tar med sig skräpet hem – hoppas vi som bor här.

Vid Ån finns en spindelbebodd omklädningshytt, en brygga som sett bättre dagar och en liten sittbänk där allas handdukar, fikakorgar och cyklop hamnar. 

Från åbron dök en gång byns ungdomar. Idag är det bara en halvmeter djupt så jag hoppas de låter bli

Kommer du förbi på vägen mellan Långshyttan och Stjärnsund kan du parkera här, äta matsäck och simma motströms till kraftledningen. Eller medströms till Björkudden och ut i Lången. Eller bara tvärsöver, in i näckrosorna. Du kan tappa grejer från bryggan och dyka efter dem. Eller retas med folk som fiskar och simma över deras kast. Eller reta upp dig på oss som såpskurar mattor från bryggkanten. Redan för femtio år sedan sa vi ”Badare har företräde”, ty åbryggan är en badbrygga.

Visst är det roligt när båtar och kräftburar ska sjösättas och bärgas, när en trejler fastnar i maskrosrötter eller en gräsklippare drar baklänges ut  i vattnet. Men viktigast är att ungar ska bli vattenvana. Torrsim eller kattsim, ta-dig-upp-bäst-du-kan-metoden eller jaa-vi-tittar-hela-tiden; allt duger bara de små liven kavar i och ur vattnet. Och det gör de. För vid Ån är det alltid någon som varit med förut som räddar dem så fort de tror att något i det gröna gungande vattnet kan vara det minsta farligt.

Här är vattnet så mjukt att du aldrig behöver balsam efter hårtvätten. Det finns lite sand för de yngsta att leka i och musslor att plocka upp, men framför allt är det ett hoppställe då det är cirka två meter djupt utanför bryggan. Bottnen är grönsvart och dyig och gömmer gamla däck, trasmattor, mjärdar, vad som helst.

Vid stranden dansar vattenreflexerna över grå alstammar, och när du simmar upp från ett dyk ser du solen som en suddig nebulosa genom buteljgrönt vatten. 

Tonåringar som rest över hela Europa, från Kreta till Brighton, har vi hört säga att det inte blir någon riktig sommar om man inte badat i ån. Så är det för folk med livslång badsäsong.

Långt in i mörka augustinätter hör vi skriken från ån. Det är det unga Västerbyn som generation efter generation manifesterar glädjen i att finnas till.

Bloggen Badsäsong tackar för i år! Under vintern kan det bli sporadiska inlägg, sedan återkommer vi i högform nästa sommar. Tack till alla läsare som hört av sig! Foton med badplats- eller simhallsrecensioner tas fortfarande gärna emot.

Allt som glimmar är inte badparadis

Bänk och brygga vid Holnan, Östansjö, Hedemora kommun

Mellan Långshyttan och Engelsfors går avtagsvägen till byn Östansjö, som har sin alldeles egen sjö. Härligt ljus glimmar den mellan barrskogarna, men endast om sensommaren går det att komma ned till stranden. Då parkerar du på stubbåkern och promenerar mot sjöns blå blänk. 

Vid Holnan finns en trevlig brygga med sittplatser, men mycket vass och näckrosor är det i sjön. En torr sommar som denna ser du också att det är rätt mycket sten att hålla utkik efter. Invid bryggan är bottnen behagligt grusig, men sedan måste du simma ut en bra bit för att inte fastna med tårna i växter eller dy. Vattnet är dock järnbrunt, tämligen klart och mycket mjukt. 

Plus: utsikten upp över åsarna

Minus: du har sannolikt något otrevligt strax under dig

Bad på valdagen

Nornsjön, där vi inte badade

En lång, lång valdag i väntan på utgången körde vi till Norn för att se om det går att komma i sjön vid båtplatsen bakom den gamla hyttan. Det blir inget av med det eftersom där är så rått och skuggigt, och när vi ser kanotisterna staka sig fram förstår vi att det är alldeles för grunt för att stå och huttra på grusbottnen. 

Istället blir det den välskötta badplatsen i Vikmanshyttan.

Vikmanshyttesjön, Hedemora kommun

Här finns rejäl parkering och en stig längs med åkern. Rejäl gräsplan, ruggiga omklädningshytter gungor för ungar. Bryggan är verkligt snygg, och trots att det är runt 16-17' är det skönt att simma ut en bit. Det är härligt brunt myrvatten, guldfärgat i solen vid strandkanten, och inte en människa är här mer än vi denna höst- och valdag. 

Plus: allt fungerar
Minus: här passerar man inte så ofta

Högsommar vid Östersjön och pappersbruket

Östersjön, Rullsand, Älvkarleby

Något söder om Skutskär ligger Rullsands camping och badplats. Från stranden ser man Stora Ensos pappersbruk, men lukten kände vi inte en stilla högsommardag.

Den väl skuggade parkeringen har plats för drygt 800 bilar, vilket säger något om ställets omfattning.  

Man ser vindkraftverk också

Sandstranden och sandbottnen är fina. Vattnet var omkring +20’ trots ihärdig värmebölja. Detta är badet för dig som vill tillbringa en dag på stranden med familjen! Ta med parasoll och kylväska, duka upp och låt barnen leka i den grunda bukten där vattnet är ljumt. Om du struntar i kylväskan och barnen struntar i havet, då finns restaurang och rejäl lekplats i land.  

Du måste gå en bra bit för att komma ut på simdjup. Men en fin detalj är raden av stenar vita av guano (i bild ovan), som du kan vada eller simma till. Längre ut där vattnet är kallare sitter en fiskmås per sten och gör sitt bästa att likna ett sjömärke. Alltid något!

Du kan titta åt andra hållet!

Plus: fint badställe för ungar

Minus: inte mycket att titta på

Hällsjön källsjön, dess härliga hemlighet

Aldrig ger vi upp! För femte gången försökte vi hitta stigen till Hällsjöns östra sida där vi från vanliga badplatsen har sett klipphällarna. Visst finns det en stig, det finns flera. Alla leder de genom gallrad skog där man måste kliva över stammar och kvistar, eller genom ogallrad skog där man har kvistarna i ansiktet. Till och med när sjön syns är den onåbar.

Skogsvandringar är inte så trevliga som de låter

Aldrig ger vi upp... för första gången tog vi oss dit! Och visar härmed att målet är mycket, mycket bättre än vägen!

Hällsjön mellan Kallbäck och Österbyn, Hedemora kommun

Hällsjön är en källsjö med mycket klart vatten. Klipphällarna sträcker sig en bra bit ut i vattnet så man får kana ned försiktigt. Idag är så kyligt att vi inte ens vill doppa huvudet, men det vore underbart att sola och snorkla här en sommardag. Det är inte ofta det är folk här - har vi sett från andra sidan sjön - så det går bra att bada naken.  

På andra sidan tallbacken finns en primitiv liten grillplats. Eftersom viken har flera sidor bör här vara sol i stort sett hela dagen under sommaren.

Lite skärgårdskänsla i klipporna. Flötet i vattnet är en kräftbur

Det finns en prydlig liten brygga, men för att nå den måste man kasa nedför stenarna, så tydligen är den byggd för att de båtburna överhuvudtaget ska kunna förtöja. Detta är en badplats som håller hårt om sina härligheter. Den som känner bottnen lär veta var det går att dyka från klipporna, men först måste det undersökas var stenar och nedfallna trädstammar ligger.

Sista våta fotspåren denna säsong?

Vi tog en annan väg tillbaka. Men lika fientlig var terrängen. Inget att ge sig på i shorts och med ryggsäck den varmaste sommardagen. 

Aldrig ger vi upp... så nästa sommar kanske vi bygger en flotte? 

Plus: sommarens höjdpunkt!
Minus: bitska myror och snorhala stenar