Sommaren är slut, badkläderna ute ur bilen. Vi tar en titt på ÅN.
För ettpar dussin människor här på jorden betyder ”ån” någonting alldeles särskilt. Ån är där vi lärde oss simma. Ån är där våra barn lärde sig simma. Ån är världens bästa badställe, utan att ha några speciella förutsättningar för det.
Ån är allmänning och sköts
eller vansköts spontant. Alla människor och hundar som har lust badar här och
tar med sig skräpet hem – hoppas vi som bor här.
Vid Ån finns en
spindelbebodd omklädningshytt, en brygga som sett bättre dagar och en liten
sittbänk där allas handdukar, fikakorgar och cyklop hamnar.
Från åbron dök en gång byns ungdomar. Idag är det bara en halvmeter djupt så jag hoppas de låter bli |
Kommer du förbi på vägen
mellan Långshyttan och Stjärnsund kan du parkera här, äta matsäck och simma
motströms till kraftledningen. Eller medströms till Björkudden och ut i Lången.
Eller bara tvärsöver, in i näckrosorna. Du kan tappa grejer från bryggan och
dyka efter dem. Eller retas med folk som fiskar och simma över deras kast.
Eller reta upp dig på oss som såpskurar mattor från bryggkanten. Redan för
femtio år sedan sa vi ”Badare har företräde”, ty åbryggan är en badbrygga.
Visst är det roligt när båtar
och kräftburar ska sjösättas och bärgas, när en trejler fastnar i maskrosrötter
eller en gräsklippare drar baklänges ut
i vattnet. Men viktigast är att ungar ska bli vattenvana. Torrsim eller
kattsim, ta-dig-upp-bäst-du-kan-metoden eller jaa-vi-tittar-hela-tiden; allt
duger bara de små liven kavar i och ur vattnet. Och det gör de. För vid Ån är
det alltid någon som varit med förut som räddar dem så fort de tror att något i
det gröna gungande vattnet kan vara det minsta farligt.
Här är vattnet så mjukt
att du aldrig behöver balsam efter hårtvätten. Det finns lite sand för de
yngsta att leka i och musslor att plocka upp, men framför allt är det ett hoppställe då det är cirka två
meter djupt utanför bryggan. Bottnen är grönsvart och dyig och gömmer gamla
däck, trasmattor, mjärdar, vad som helst.
Vid stranden dansar
vattenreflexerna över grå alstammar, och när du simmar upp från ett dyk ser du
solen som en suddig nebulosa genom buteljgrönt vatten.
Tonåringar som rest över
hela Europa, från Kreta till Brighton, har vi hört säga att det inte blir någon
riktig sommar om man inte badat i ån. Så är det för folk med livslång
badsäsong.
Långt in i mörka augustinätter hör vi skriken från ån. Det är det unga Västerbyn som generation efter
generation manifesterar glädjen i att finnas till.
Bloggen Badsäsong tackar
för i år! Under vintern kan det bli sporadiska inlägg, sedan återkommer vi i
högform nästa sommar. Tack till alla läsare som hört av sig! Foton med
badplats- eller simhallsrecensioner tas fortfarande gärna emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar