 |
| HD vid Mellbystrand, Laholms kommun |
Första gången jag såg havet
var på den platta, sandiga Hallandskusten. Det var överväldigande. Badupplevelsen blev något i särklass, eftersom det var en mulen och blåsig sommar. På gummimadrasser surfade vi över grågröna
vågdalar och slängdes ner under skummiga vågtoppar, kom upp igen och spottade salt. Eftersom det är långgrunt gick det nästan alltid att göra ett avstamp mot bottnen, men vädret ansågs dåligt och det var knappast några andra som badade. Ibland var det svårt att hitta
tillbaka till familjens bo i dynerna mellan det sträva strandgräset.
Mellbystrands sandstrand är
mycket lång, och här blåser ofta. Vid ett återbesök som vuxen en kylig dag gick
jag inte ens i havet. Och det var, än en gång, inga badare. Som ni förstått var
min familj inte van vid havet, och saknade den nödvändiga respekten för det.
Om man har tur med vädret
och vindarna tror jag att Mellbystrand fortfarande är en simupplevelse för barn
som inte är rädda för vatten. Det är betydligt mer gräs idag, och man kan självfallet ligga utsträckt på en filt och titta på havet, om man föredrar det.
Plus: vågorna
Minus: vågorna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar