Två nyanser av Östersjön

På väg mot Sundsvall, när du passerat Njurunda kan du svänga av mot Bergafjärdens havsbad. Men gör det inte!

Det är lätt att parkera och du går genom en tallbacke till en traditionellt trevlig sandstrand. Så långt är allt gott och väl. Men mellan sand och vatten finns ett osmakligt bälte av dy, fågelbajs och ruggade fjädrar som du måste igenom. Den svaga doften av saltvatten är tilltalande, men fjärden är så grund att du går ett simborgarmärke innan du kan doppa dig åtminstone till hakan. I +17’-igt vatten.

     Sicket trams. På stranden solas och picknickas det, men alltså: om du vill bada är det uselt, om du inte vill kan du istället hänga i en park och slippa sandiga fötter med fågelskit och barr mellan tårna. 

Bergafjärden, Njurunda, Sundsvalls kommun

Knappt en mil närmare Sundsvall finns campingplatsen Fläsia. Här finns ett klippbad där vi var för ettpar år sedan.

Stenar i olika storlek och form utgör stranden, och om det blåser så är det rejält. En varm sommar är det ett härligt ställe med genuin havskänsla.

     Du ligger och guppar i vågorna och håller i stenarna, eller håller emot föralldel. När du ska upp är det vackligt och tånghalt och efteråt är du både genomblåst och genombadad. Då kan du sitta på en klippa och titta på vågorna.

Fläsia, Östersjön, Sundsvalls kommun

Plus: Fläsia

Minus: Bergafjärden

Inte den dagen

Det blev en sommardag till! Då tog vi naturligtvis ut kanoten, och då naturligtvis i Grycken, den mest spännande sjö vi har på nära håll, känd för att vara både lynnig och grynnig (=full med sten).

     Så snart vi pumpat färdigt, vilket tar en halvtimme, blåste det upp. Men det ger bra träning att paddla ut och runt holmarna, runt och över grunden. Här är vackert och spännande – men inbjuder av flera skäl inte till bad. Istället vände vi om och la till vid inloppet till kanalen. Har badat där förr. Det går…

Grabbudden, Stjärnsund, Grycken i Hedemora kommun

Eftersom vattnet inte var mer än +18 var det tufft att krypa i över stenarna. På udden har det varit fårbete, så där luktade skit. Av synbar anledning. 

     Snorklade ettpar tag, men det var för skuggigt. Och när du börjar frysa om ansiktet blir cyklopen glapp. 

     Sommardag. Men nääe.      

Plus: Grycken

Minus: Bada inte efter fåren!

Äventyret Jätturn

Jätturn-grottan rymmer en eka

Detta är en utflykt, en roddtur, en naturupplevelse och en utforskning. Inte precis ett bad. Men det går!

     På vägen Borlänge-Smedjebacken finns en avtagsväg mot Jätturns naturreservat. Du kör en skogsbilväg i nästan en halvmil, förbi slutet på allmän väg, till en parkeringsplats med skylttavla intill ett smärre kraftverk. Där börjar stigen mot Jätturns tjärn och grotta. Den är 2.5 km eller längre, beroende på hur du går. Grottan är inte skyltad, utan du följer motionsspåret runt tjärnen tills du råkar hamna vid rastplatsen. Här finns en kolarkoja för övernattning, grillplats och – två ekor!

Jätturn tjärn, Bråfall, Smedjebackens kommun

Du ror över tjärnen mot grotthålet, en grotta som är precis stor nog för en eka. Det är alltså inte en grotta som man kan kajka omkring i, utan här ror du in för att sitta stilla och titta. 

        Det är tyst och dunkelt, man ser klipporna över och under vattnet och hundratals namnristningar på väggarna. Den äldsta vi fann var från 1780-talet.

 Men Badsäsong då? Ja inte är vi vid en tjärn utan att gå i den! Men det är svårt då stranden är sumpmark. Man får sitta på en grästuva och ta ett grodhopp till simning. En del vattenväxter möter man, men inte så mycket just där ekorna ros. 

     Vattnet var överraskande varmt (minst +18’) och svart. På grund av dyn är det svårt att ta sig upp, man försöker häva sig upp på tuvorna. Kommer du upp med en hinna av natur på kroppen kan du skölja av dig i den fina lilla bäcken med bra fall från berget oppströms. Den behövs också till fötterna, eftersom du går på gammal kolbotten och blir ohjälpligt svart.

Badare som är tuffare än vi snorklade i och vid grottan. På den sidan är vattnet klart och bottnen stenig, det verkade vara 1.5m djupt och väl värt att se - men det får bli en varmare sommar. 

Plus: Som alla skogspromenader, utmärkt motion
Minus: Som all motion, väl så jobbigt

Simning i vildmark...

I söta Säters ljuster

”Söta Säter” är kommunslogan, och den lilla staden och gör skäl för sitt namn med trähusbebyggelse och fint småstadstorg. På lagom gångavstånd från stadskärnan ligger campingplatsen och badet. Varma dagar räcker inte parkeringsplatserna till, men för övrigt är det ett osedvanligt välutrustat ställe med kafé, rastskydd för vandrare och ett utomhus-gym bestående av stockar. Här finns också – hör och häpna – en rullstolsramp rakt ut i vattnet!

Ljustern, Säters kommun

Nedanför grässlänten finns en sandremsa som du når via söta trappor (ja, vi är ju i söta Säter). Du kan också gå i sjön från de släta stenhällarna, eller dyka från bryggan där det unga södra Dalarna håller till i skrålande baddjävelskap.

I år 2015 är flytbryggan med hopptorn försvunnen. Men det spelar ingen roll, den har tidigare år varit ockuperad av måsbon. Vattnet är lika mörkbrunt och mjukt som alltid, men utan siktdjup. 

     Trots envist matande av änder inne vid stranden känns det inte skitigt, Ljustern är tillräckligt stor för att härbärgera oss alla (även om inte flytbryggan var det). Därför är här fin utsikt. Åt ena hållet ser du granskogsklädda åsar, åt andra hållet skymtar det gamla mentalsjukhuset.

Plus: närheten till de söta trähusgatorna

Minus: inte lämpligt för snorklande