Här kommer ännu ett inslag från Rhodos östkust... Någon hade sagt att det skulle vara fin snorkling vid Stegna. Vi kastade en blick på den flacka, trista stranden och vände. Det är möjligt att den som orkar kan simma ut ur bukten och fram mot klipporna, men då är man per definition inte längre vid Stegna strand. Istället körde vi söderut till Haraki, strax norr om Lindos. Klapperstensstrand, långgrunt, sterilt hav – men då var vi så uttorkade att vilket bad som helst hade dugt. Dessutom visade det sig ligga en taverna med utsökt färsk fisk på andra sidan vägen.
En tidig morgon begav vi oss än en gång till Anthony
Quinn-bukten, så kallad eftersom skådespelaren gjorde Kanonerna på Navarone där
och blev så förtjust i stället att han köpte det. Komma tidigt är nödvändigt
för att få parkeringsplats. Stranden består av en cementplatå med oförskämt dyra
liggstolar. Dusch ingår, men inte toa. På andra sidan parkeringen finns en restaurang som är mer dyr än märkvärdig, även om utsikten är fin.
Vattnet är klart och varmt
och fullt av rundtursbåtar. Man går i från en trappstege och snorklar sig längs
klippkanten för att se stora och små fiskar beta och leka. Solspelet över
bottensanden är förtrollande. Tyvärr rördes en hel del skräp upp och grumlade
om inte sikten så vår belåtenhet. A Quinn omskrivs på nätet som bästa
snorklingen på Rhodos, men vi föredrog grannstranden Ladikou dit vi senare återvände (se förra inlägget). Där var det roligare klippformationer under vattnet, mer fisk och inget skräp; det sista
kan dock bero på hur vindarna blåser.
Plus: Från A Quinn leder en brant stig upp på klippan mot en fantastisk utsikt
Minus: Plockade plastfragment från kroppen efteråt